Från toppstrid till total osäkerhet – Lukas Sundahl lämnar Monza i ovisshet

För Lukas Sundahl blev helgen på klassiska Monza en av de tyngsta – kanske den tyngsta – i hela hans racingkarriär. Bränsleproblem från första träningspass till sista racevarv gjorde att varken farten, resultaten eller känslan fanns där. Och när det andra racet avslutades med ett tekniskt haveri efter bara tolv varv var helgens summering lika tydlig som brutal: nattsvart.

– Jag har kört sedan 2005 och varit med om både toppar och dalar – men aldrig har jag upplevt så här mycket problem på en och samma helg, säger Lukas Sundahl.

Fredagen inleddes med två träningspass. Mikael ”Smörjen” Karlsson, som delar bil med Lukas, inledde körningen i det första passet. Planen var att först köra in nya bromsar och sedan börja trycka på – men det blev aldrig aktuellt. Redan under de första varven började bilen krångla. Motorn gick orent, farten uteblev, och oron spred sig i teamet.

Det andra träningspasset blev i praktiken halverat. Mekanikerna jobbade mot klockan för att identifiera problemen, men bilen gick knappt att få i körbart skick. Lukas fick minimal tid på banan och ingen chans att hitta rytm eller förtroende för bilen.

Lördagen inleddes med ett tredje träningspass – ett kort och intensivt test bara fem minuter före kvalet, i hopp om att de sista justeringarna skulle ge resultat. Men det blev snabbt tydligt att det uppstått ett nytt problem med insuget.

– Bilen var fortfarande orkeslös. Vi hade hoppats på ett genombrott, men efter några varv insåg vi att det inte gick. Det var bara att ställa in, säger Lukas.

Kval 1, som skulle köras av Karlsson, blev därmed aldrig av. Det blev en smärtsam DNS, vilket i sin tur innebar att teamet tvingades starta sist i Race 1 – ett mycket svårt utgångsläge på en bana där toppfart är helt avgörande.

Trots det kom bilen till start. Karlsson inledde racet, Sundahl tog över i andra halvan – men problemen var kvar. Motorn hackade, prestandan var ojämn, och bilen var i princip omöjlig att köra fullt med.

– Den hostade sig fram som en gammal gräsklippare med soppatorsk, säger Lukas.

Med rutin och envishet tog han ändå bilen i mål som P10, trots att farten var långt under den normala nivån.

Efter lördagens misslyckande var det länge oklart om teamet ens skulle kunna delta på söndagen. Sent på kvällen fanns fortfarande inga garantier att bilen skulle fungera. Beslutet att köra togs först på söndagsmorgonen, efter att teamet samarbetat tätt med McLaren under natten i ett desperat försök att lösa problemen.

– Vi visste inte om det ens var värt att försöka. McLaren ställde upp och hjälpte oss in i det sista, och vi lyckades i alla fall komma till start, berättar Lukas.

Trots bränsleproblem – och dessutom bromsproblem – lyckades Lukas sätta en stark P4 i kval 2. Men bilen var fortfarande långt från optimal. Det visade sig att han tappade 11,73 km/h i toppfart mot snabbaste bil, samtidigt som bromsarna krånglade genom hela passet.

Det sista racet blev helgens slutpunkt – och en lika smärtsam sådan. Efter tolv varv dog bilen helt. Bränslesystemet gav upp, och Lukas tvingades rulla in i depån med en DNF. Den här gången visade mätningen att han saknade 15,56 km/h i toppfart jämfört med täten.

Det blev en helg utan vidare poäng, utan flyt och utan möjlighet för Lukas att visa vad han går för. Trots tekniska haverier kämpade han sig till en kvaltopp och ett målflaggat Race 1 – men inget kunde väga upp den djupa frustration som följde.

Men kanske är det inte bara bilen som nu behöver analyseras.

– Just nu finns det fler frågor än svar, både tekniskt och… på andra plan, säger Lukas kryptiskt.

Vissa helger förändrar mer än en resultatrad. Monza kan mycket väl ha varit en sådan.